Sägs det.. Jag vet inte om jag kan hålla med om det. Känns som att jag blir kvävd av min egen lägenhet, jag trodde att nya saker ( ut med det gamla och in med det nya) skulle fungera. Men det gjorde det inte. Drömmer om han varje natt. Det jobbigaste är att han inte vill komma tillbaka, det känns att älska någon som inte älskar en tillbaka så in åt en helvete.! Hur länge till ska detta på gå undra jag. Mena han har gått vidare och enligt han så dejtar de men hur vet jag att han inte bara säger så bara för att inte göra mig mer ledsen?! Det finns inga garantier för det. Jag har gjort som han sagt jag ska göra, prata med mina föräldrar, men om han ändå inte vill komma hem igen vad spelar det då för roll? Ingen alls! Jag känner mig så dum som håller fast vid en fantasi som ändå aldrig blir av.
Nä nu måste jag för min egen skull släppa och sluta älta för det blir bara onödigt dum energi som läggs ner alldeles i onödan.

Det gäller allt, lägg aldrig ut onödig energi på saker som inte är värt det, det tär bara på en. Äter upp en inifrån och ut! Jag blir för var dag som går ett skal, jag försvinner in i mig själv pga ältandet.

Nä nu se lite tv och sedan ner på djuraffären och klippa klor på lilleman. Hehe inte så poppis. ?